"Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away"

23 april 2013

Dream of Californiacation

Gled in mot Los Angeles som nu får heta; the city of palmtrees, man kunde nämligen se molntussar av palmer som stack upp bland hus och gator överallt.

Det har gått två dagar och vi har hunnit att se många speciella personligheter i denna stora, stora stad!

Började med det mest spårade stället -venice beach. Strandpromenaden inleddes med en kille som endast var iklädd en skylt med texten "money needed for penis reduction" och sen bara fortsatte det i två kilometer!! Allt från folk som ville sälja sin konst och musik till uppträdanden och freak-shows. Man kunde också besöka doktorn: "Get marijuana legal! The doctor is in!". Avslutade med att titta på sportutbudet varav basket och skateboard dominerade stort, och de var grymma.

Fortsatte sen med the Hollywood! Första intrycket var: vaaa? Inte mer än så här? En gata med souvenirbutiker, försäljare som tjatar om bustours och några neonskyltar... Men ju mer vi gick runt desto mer insåg vi att i Hollywood händer alltid något! På förmiddagen kom Backstreet Boys ut fr[n en inspelning hos live nation, på eftermiddagen var det filmpremiär med kändisar och mattor utrullade, däremellan gick Jack Sparrow, iron man, spiderman och andra mimare runt för att tjäna pengar. Gick på bio i den största teatern jag varit i med utsmyckningar längs väggarna och lager med draperier som skulle dras undan innan "Oz the great and the powerful" drog igång (bra film!). Det slutade med att vi lyckades spendera en hel dag längs en enda gata.

Ser framemot att vara här några dagar till!

Venice Beach

Hollywood Boulevard

19 april 2013

Heta Santa Barbara

Jag och Johan tog semester från semestern några dagar när vi efter en seeeeg busstur kom fram till varma och soliga Santa Barbara som ligger söderut längs californias kust.

Vi är riktigt nöjda med dagarna här men det finns ju dåliga sidor också så Johan pusslade ihop ett rim:

Dä ä vart i bôt, å ja har bränt mäj alôt.
Ja fiser som en gris, help me please!
Ja går imot döen, dä va bätter i snöen.
Höglunda hormonan spruter, snart lägger ja bena på ryggen å kuter.
Men snart får ja farmen se, så ja slepper bli le.

Bilder från semestern/uppvisning av mina nya klänningar:




16 april 2013

3 days in San Francisco

Efter vinprovning och fallskärmshopp rullade vi in mot San Francisco med ett delirium av vin blandat med adrenalin, utsikten av Golden Gate fick oss att återgå till normaltillstånd. Efter många om och men hittade vi en fri parkering så att vi kunde gå ut och beakta den enorma hängbron en liten stund. 


Lämnade tillbaka hyrbilen så nu var det dags att börja kånka enorma väskor på riktigt, San Francisco kanske inte är det bästa stället att börja på insåg vi snart då gatorna faktiskt ÄR branta (jag förstår att bilarna kan flyga så långt på filmerna).

Häftigast under våra dagar i San Francisco var helt klart Alcatraz, detta gamla militärfort som blev världens rymningssäkraste fängelse och hade fångar som Al Capone men lades ner för att det blev så dyrt. Jag har aldrig varit i ett fängelse förut men efter att ha sett de små cellerna och utsikten de hade mot friheten som fanns här förstår jag att de var helt förstörda när de kom ut.


Hålet under sinken karvades ut med skedar, cellen tillhörde en av dem som lyckades fly från Alcatraz.
Tjocka väggar mot friheten.
En isoleringscell. Fången fick komma ut en gång per vecka.




















Så, Gloden Gate -check, Alcatraz -check, vad mer att göra i San Francisco? Åka spårvagn?! Det har vi faktiskt inte gjort.. men vi har sett många så det får räcka. Dricka öl?! Jajemen, det har vi! Shoppat?! Klämt in lite shopping också ja. Mer?! Hållt i hatten när det blåst så fruktansvärt mycket, gått på ett stort naturmuseum och mått allmänt gôtt!

Sparvagnar..
..och branta gator!

14 april 2013

Hoppat fallskärm i California!!

"Wooooaaaahhhh!!" Ungefär så lät det när jag lämnade flygplanet för att falla rakt ner mot marken som befann sig 4 km ner. Skräckblandad förtjusning alldeles i början när man bytte en trygg bänk i propellerplanet mot fritt fall, när fallskärmen utlöste snurrade instruktören runt mig så jag blev alldeles kittlig i magen. Några minuter senare (gick alldeles för fort ner) landade jag tryggt på marken med rumpan före och Johan kommer med världens största leende mot mig och säger: "åhåhåå, jag vill igen! Fan va gött de va!", jag gav honom en skakig high-five tillbaka (adrenalinets sidoeffekter). Sammanfattningsvis kan man säga att det var HELT AMAZING!

12 april 2013

Mooot redwood skogeen!

Mörkret hade hunnit lägga sig när vi körde förbi "Welcome to California" skylten, vägarna blev allt krokigare och jag vaggades in i en dvala.. MEN vaknar snabbt av Johan som skräms av vad som dyker upp efter kurvan, nämligen ett träd! Nu körde vi längs Redwood Highway och träden tornade upp sig som skyskrapor längs vägkanten, man kände sig plötsligt väldigt liten, Johan trodde att vi var i Jurrasic Park och jag kände mig som Alice i underlandet.



Tillbringade en natt på ett tvättäkta amerikanskt motel; megastor amerikanska i receptionen, rader av dörrar omkring parkeringen varav 244 stod på vår och den röda heltäckningsmattan prydde rummet. Morgonen efter blev det toast, ägg och ett telefonsamtal, knep sista platserna till att hoppa fallskärm på söndag!! Redan nervös.. Efter det gav vi oss ut på upptäcktsfärd i skogarna! Världens högsta träd väntade oss längs stigarna, och det var högt absolut, men när vi hade gått runt någon timme var man så fylld av "höga" intryck och hade inte plats för några mer redwoods på näthinnan så vi satte oss i chevan och fortsatte söderut.






Nu känns det som man är USA på riktigt också, på vischan är det skruttiga hus och när man närmar sig städer blir allting större; bilar, reklamskyltar osv. Så långt som vi har kommit hittills kan man minst sagt säga att naturen är "stor"slagen, vägen mot kusten var extra snirklig, men vi fick belöning när vi nådde en solnedgång vid kusten:


11 april 2013

Portland: parker & pubar

Resan fortsatte mot Portland, här har jag och Johan provat på couchsurfing! Ett nätforum där man kan träffa locals och sova på deras soffa. Vi blev uppmötta av trevliga Laura och hennes pojkvän Derek som bjöd hem oss till deras gästrum. De körde Volvo, hade en Ikea säng till oss och en skandinavisk kokbok så vi kände oss mer hemma än på länge, haha, fördomarna stämmer.

Vi hade en heldag i Portis som är en hybrid mellan stor och liten, påminde mig om Uppsala med alla cyklister och mysiga gator. Vi cyklade också runt över broar (finns många), bland rosor i parker, längs gator med alltifrån Pippi-hus till gigantiska bokaffärer. Johan kände sig som en mupp hela tiden efter att jag övertygat honom om att cykelhjälm var en bra idé! (Fick ABSOLUT inte lägga ut någon bild..).

Åt bästa maten hittills under resan till lunch -en rejäl tallrik japansk mat! Mm! På kvällen gick vi ut på middag med Derek och Laura på en skandinavisk restaurang! Menyn lät ju svensk (köttbullar, skagenröra, biff a la lindström, pyttipanna osv.) men maten smakade inte så svenskt.. fast det var ändå gott. Avslutade kvällen med öl från Portland, fanns otroligt många sorter så Johan var i paradiset.

Shopping stod på torsdagens agenda, and man we did some shopping alright! Det är så billigt jämfört med Sverige så man blir ju helt crazy!! Första jag gjorde när vi kom tillbaka till bilen va att kränga på mig mjukiskläderna, längtar till lite varmare väder så jag kan ha klänningarna också, hihi.

Men vad händer nu då?
Jo de närmsta dagarna kör vi bil med slutdestination San Francisco!

Just nu: Johan drömmer om att sitta på en bar i L.A med Lemmie Kilmister, Johanna tränar sångrösten + ger bra stämning i bilen.

LIVET ÄR NAJS (shopping-endorfinerna talar)



8 april 2013

Släktträff i Seattle

"Va ärre för da? Man ä ju ledi hel tia!" /Johan

Jaop, tiden går fort när man är ledig och dagarna smälter lätt ihop så man kan säga att alla dagar är fredagar!

Vi tog oss över amerikanska gränsen efter att några macho custom border officers stoppat tåget, kollat alla pass och frågat alla misstänkta (icke amerikanskt utseende/uttal) några frågor. Blev sen upphämtade av Johans släktingar som har tagit hand om oss väldigt bra!! Tokigt kära i Sverige kan man säga; souvenirer, svenska tidningar och prat om svensk släkt har varit ett vanligt inslag. Mike och hans fru Jill bor i ett fint hus på Whidbey Island där de har visat oss runt. Här bor bland annat Bill Gates (inte så poppis här.. Byggde ett sågverk så han kunde hugga ner träd och bygga sitt hus sen stängde han ner verket osv.) men finns också mycket fina hamnhus, påminner om västkusten! Förutom att ha varit guider vill de hjälpa oss till 120% med vår fortsatta resa, schysst, schysst. Jag och Johan kom ut på en tur längs South Park Trails som tur var så vi fick röra oss lite emellan allt prat runt köksbordet.

Spenderade en halv dag i Seattle innan vi hoppade på bussen mot Portland.

7 april 2013

Viva Vancouver!

I Vancouver sprudlar våren!! Japanska träd vars rosa blommor lyser överallt, grönt gräs, musik och människor. Nu kan det vara så att jag och Johan är så vana karg, icke så tätbefolkad bergsmiljö men vi tycker Vancouver är en väldigt grön och fin stad!

Tre dagar och tre nätter har vi varit i mångsidiga Vancouver men det känns som att vi har hunnit åka till New York (höga hus), London (gamla hus och ljus i träden), Irland (pubar ofc!), Frankrike (crepes, musiker och franska) och Kina (kineser i massor, restauranger, konst mm) under dessa dagar. I varje hörn finns en ny kultur, hit har människor flyttat och tagit med sig hemlandet. Eftersom det är så mycket att se och uppleva med att bara strosa runt så gjorde vi det. Sålde även en bil (gött!), joggade i Stanley Park, blev förföljda av hög uteliggare, åkte färja till Granville Island där vi gick på marknad och köpte glass, fikade med en svensktalande vancouver-bo som vi stötte på och gick runt i vackra Sun Chinese Garden.

Seattle nästa!



1 april 2013

Några ord om kärlek

Du är så vacker och jag kan inte fatta att du har varit min i tre år.

Vi överlevde halvårskrisen och sen dess har varje dag med dig känts som något extra, du fyller ut mina dagar med glädje och trygghet, du ger mig mod att tänja mina gränser, du lyssnar när jag behöver prata och du står ut med mina skavanker. Jag känner att du finns där i vått och torrt, och jag finns där för dig, alltid.

Vi brukar skämta om att vi är varandras motsatser; du är "ett praktexemplar av den ariska arten" medan jag är brunhårig och brunögd, till största delen är du praktisk och jag teoretisk, du har köldexem och jag har solexem..

Jag vet att den här resan är det bästa som har hänt på länge. Dagarna, vardagslivet och äventyret vi har fått uppleva tillsammans går inte att sätta ord på. Jag vet att ibland är jag lite för nära, för ofta, men det blir så när man har tillgång till Johan varje dag under en begränsad tid, jag måste ta vara på det så gott det går. Allting gott har nämligen ett slut, snart ska vi hem till den riktiga världen, den med ett distansförhållande. Men jag lovar dig, min kärlek räcker 40 mil och mer där till om det behövs.

3 år och vidare! Jag älskar dig Johan❤